GRATTIS MALIN =)
Älskar henne så mkt ! GRATTIS GUMMAN MIN!!! <3<3<3
| När ingen såg på! | M-L Bodin 070620 |
Det va sån hemsk tid för mej.
Allt var fel.
Men ändå ingenting som va fel.
Hade ingen ja kunde lita på .
Jag var helt ensamm.
Jag gjorde det.
Jag gjorde det när ingen såg på.
Jag älskade att se blodet pumpa ut.
Det var en härlig syn.
Alla andra förstog inte.
Kankse för att dom inte var i samma sitts.
Men när du försvann var det som om det brast i mitt börst.
Vad skulle jag göra då?
Det fanns ju ingen där som stöttade mej.
Alla snackade skit.
Det e allt det handlar om.
Skitsnack.
Så jag gjorde det.
Nästan varje kväll.
När ingen såg på.
Jag låste in mej i skrubben och gjorde det.
Där jag kunde göra det ifred.
Ingen som störde.
Nu sitter jag där igen.
I min lilla vrå.
Mörkt som natten.
Det ända som lyser upp är min lilla ljusstump.
Det finns inget mer som lyser.
Det var länge sen jag slutade lysa.
Fanns det ens någon som älskade mej längre.
Det skulle jag inte tro.
Tårarna rinner ner från mina kinder.
Jag skär mej igen.
Djupare än vanligt.
Bloder forsar ut.
Jag börjar känna mej vimmelkantig.
Men jag sitter helt stilla i min vrå.
Helt ensamm.
Jag vågade inte röra mej.
Glovet färgades snabbt rött.
Jag grät mera nu än vad jag någonsinn gjort.
Jag kännde mej så ensamm.
Jag kände hur ögonen börja hänga.
Det blev svart.
Jag såg inte ljuset längre.
Men det blev snabbt ljust igen.
Jag trodde att jag kommit till himmlen.
Men det var du som hade tagit mej i dina armar.
Du satt beredvid mej hela tiden.
Det ända jag hörde var dina ömma ord som viskades i mitt öra.
"Försvinn inte. Hur ska jag då kunna överleva? Jag älskar dej gumman"
Jag kände dina varma armar kramas runt mej.
Sen blev det svart.
När ja vaknade var det ditt annsikte jag såg först av alla.
Och jag såg att du hade gråtit.
Du berättade för mej hur mkt du älskade mej och ångrar att det tog slut.
Det sista jag såg i hela mitt liv var hans leende.
Nu kunde jag vila ifrid.
Jag gick inte att rädda sa läkarna.
Det ligger nu en röd ros på våran grav.
Och på graven stod det:
" Viktoria Svensson 1992-2007 & Rickard Meteros 1987-2007"
Han kunde inte leva utan henne så som hon inte kund leva utan honom.
Men dom fick varran till slut och det va allt som betydde något.
ingen dikt utan baserad på en kompis verklighet..
det fanns inte så mkt att säga.
jag visste inte ens om ordet förlåt skulle räcka.
att ja ens kom på tanken att göra det.
vad skulle du säga om du fick veta det?
jag e så ledsen för vad jag gjort.
men det går inte att göra ogjort eller hur?
men jag vill att du ska veta att jag älskar dej och att det är dej jag vill ha.
men om du vill ha mej efter vad som hänt e inte säkert.
det va så hon kände.
Stackars lilla Josse, hon hade inget kvar kändes det som.
Hon hade gjhort ngt hemskt med nån annan än sin pojke.
finns det ens nån förlåt till det?
sömnlös hon låg varje natt och kolla upp på stjärnorna.
När hon gjorde det förr, var det en person hon såg och allt kändes bra.
Nu såg hon två och det va hemskt.
Vad skulle hon göra?
det enda va så snäll och det andra va så vacker.
hon visste inte vem hon skulle välja.
alt kändes så svårt.
ska jag berätta för honom?
vad ska jag säga om jag gör det?
stackars Josse är förtvivlad.
Hon tog steget och berättade för Jonas om vad som hade hänt.
Han tyckte att hon var duktig och mogen att säga det till honom, så han förlät henne.
Men hade hon verkligen sagt hela sanningen?
Kan han vara säker på att ahh inte kommer ringa henne den natten och vijla träffa henne?
Nu var det inte Josse det va synd om längre.
Stackars Jonas som inte visste.
Han skulle bli knäckt.
Fick han någonsin veta sanningen?
det kan du ju fråga honom...
Det är min dag idag =)
19.13 föddes jag =P Jag har fått massa pengar o så.. fett nice =)
Fast det e ganska många som glömt att jag fyllde år idag =( men men.. skit samma..
Grattis Lollo =) Och Grattis Sarah som fyller 16 idag =)
Japp så e det =P
och idag ska jag in till Gottsunda och skriva moppeprov =/ Inte så kul. men men. det ska nog gå bra hoppas jag
ha en bra dag alla glada =P
|Behovet av Blod | M-L Bodin 070604
Jag känner mej hjälplös.
Det finns ingen som vet hur jag känner.
Kanske för att jag inte berättar.
men man är inte villig att försöka om det ändå inte känar någonting till.
Snälla Gud, Vad ska jag göra?
Det finns bara ett sätt att ta sej ut.
Jag tror ni fattar.
Men måste det alltid vara så svårt att det bara finns en utväg?
Har tänkt mycket på vad jag ska göra.
Men jag kommer bara fram till en och samma sak.
Att göra det snabbt och smärtfritt.
Typ somna in och aldrig vakna.
Svälja hela medicinskåpet.
Skära halsen av mej.
Jag kommer inte ut.
Jag är inlåst i mitt mörker.
Är jag verkligen redo att lämna jorden för gott?
Smärtan växer och blir större.
Jag måste flytta den från hjärtat innan det spräcks.
Jag flyttar den till armen.
Blodet droppar och slår i golvet.
Det ser vacker ut.
Det droppar mer och mer.
Blodet tar aldrig slut.
Jag skär mej igen.
En underbar känsla.
Jag känner ingen smärta längre.
Jag skär mej mer och mer.
Kan inte sluta.
Blodet rinner längs armen.
Med kärlek till min smärta ser jag hur mina vita skor färgas röda av allt blod.
Behovet av blod bli större.
Utan att styra det sticker jag kniven i bröstet.
Allt blir svart.
Jag ser inget blod längre.
Det var där allt tog slut.
Ingen smärta och inget hat.
Att döden var min väg ut ångrar jag inte.
Döden fick mej att må bra.
Jag är glad att ingen stoppade mej.
| i räddsla av honom | M-L Bodin 070601 |
När jag såg dej var det som om en dörr öppnades.
En dörr till ett bättre liv.
Jag blev varm i hela kroppen.
Och det bästa var att du gillade just mej.
Jag trodde aldrig att jag skulle få nån som dej.
Du var så vacker och underbar.
Det fanns inte ord för det vi hade.
Det var fantastiskt... I början..
Tills hand började..
Det var hemskt och förfärligt.
Jag var livrädd.
Jag hade ingenstans att ta vägen.
Det var värst när han drack.
Slagen var hårdare och flera då.
Jag klarade nästan inte av det.
Det var så att ja knappt vågade vakna på morronen.
Två år höll han på.
Två hemska år utan dess like.
Det går inte att föreställa sej räddslan om man inte varit med om det själv.
Allt jag ville var att det skulle ta slut.
Fem gånger fick ja åka till sjukhuset på grund av hans slag.
Ingen trodde på mej.
Pressen blev för stor.
Jag blev slagen och våldtagen.
Jag blev även med barn, men hans slag dödade vårat barn.
Jag tog ett svårt beslut.
Jag stack kniven i magen på honom..
Han finns nu inte mer.
Även om det var jobbigt så gjorde jag det rätta.
Jag kom bort från hans fängelse.
Och det är det bäste jag gjort..
M-L Bodin 070601
Vi var ett.
Samma för evigt.
Det stod skrivet i stjärnorna.
Och ingen kunde sudda ut det.
Det står alltid kvar.
Även om du inte finns kvar på denna jord.
Det gör mej ont.
Men vad kan ja göra.
Jag är glad att du är på ett bättre plats.
Och jag är glad för din skull.
Även om ja hatar det för min egen skull.
Vi älskade och vi hatade.
I skratten av glädjen och såren av tårarna,
Fanns vi där för varran!
M-L Bodin 070601
När jag fann dej va du redan död.
Vad skulle ja göra.
Mitt hopp var ute.
Du va död och ja va förtvivlad.
Vad skulle ja säga.
Det fanns inga ord.
Inga som passade till självmord.
Du hade en kula i skallen när ja fann dej.
Varför gjode du så?
Fanns det ngn annledning?
Bettyde ja inget för dej?
Varför sa du ingenting?
Jag älskade ju dej.
Du var mitt allt.
Men nu är du borta.
Borta för alltid...
Stackars Maria.M-L Bodin 070601
När sommaren tog slut dog allt.
Inga blommor,
Inga bin,
Ingen värme,
Ingen Fredrik.
Det var det värsta med hösten.
Att det inte fanns ngn Fredrik.
Fredrik blev skjuten i ett gängbråk.
Det kommer aldrig vara någon Fredrik mer.
Fredrik och Maria som hade det så bra.
Nu finns ingen Fredrik mer.
Maria gråter varje kväll.
Hon saknar sin älskade Fredrik.
Inte får hon hjälp med sin sorg heller.
Ingen verkar bry sig.
Hon ser en stor vass kniv i köket.
Det är första gången den sett inbjudande ut.
Åren går och kniver blir hennes ända vän.
Såren blir fler och fler.
Men ingen verkar bry sig.
Det är första gången ett vapen sett inbjudande ut.
Stackars Maria förtvivlad är.
Inte ens när skotten från hennes rum lyder,
är det ngn som bryr sig.
Stackars Maria nu död är.
Hon hade ingen när Fredrik dog.
Det var som om hon mist allt.
Till och med sin egen familj.
Det blev ingen begravning.
Det var ingen som brydde sig.
Ingen ros eller ett ljus till hennes minne.
Ingenting.
Stackars Maria ensamm var.
